lördag 24 februari 2018

Early retirement - nya livet

Har nu landat här hemma efter tre veckors semester på Kanarieöarna.

Tycker svenska vintrarna bitvis kan vara ganska utmanande så var riktigt skönt att få rikligt med ljus och värme.



Att ha möjligheten till att vara borta längre perioder under vinterhalvåret är definitivt en av anledningarna att jag sparat och investerat i min egen frihet.

Precis börjat komma in i lunken i mitt nya liv. Det känns otroligt skönt och lyxigt att kunna bestämma över dagar helt själv, att göra saker när jag känner för det och framförallt ha energi till sådant jag tycker är viktigt. Tidigare gick nästan all min tillgängliga energi åt att jobba då jag fortfarande är på väg tillbaka från min utmattning.

Det är nu över 1,5 år sedan livet brakade ihop ganska rejält och den mycket långsamma återhämtningen var definitivt en viktig orsak till att jag valde att sätta min early-retirmentplan i verket just nu. Efter att ha testat att jobba 50%, 25% och 75% behövde jag byta strategi.

Om man ska förenkla det hela valde jag att sluta jobba just nu eftersom jag vill ha tid och energi att göra saker som hjälper mig att komma tillbaka och må bättre. Det kan vara enkla saker som träna, ta promenader, laga mat, träffa vänner, gå och dansa och andra sociala aktiviteter.

Det är sådant jag har varit tvungen att prioritera bort då jag lagt nästan all tillgänglig energi på jobbet. Vilket inte känns ok när det gått över 1,5 år och jag fortfarande inte är riktigt bra även om jag mår väldigt mycket bättre nu jämfört med för 1 år sedan.

Detta är ju inte någon blogg med inriktning på utmattning och min egen hälsa men tyckte det var rimligt med en uppdatering samt den kompletterande bilden varför jag tog det här viktiga steget just nu.

Må hälsan och utdelningarna vara med dig och dina kära!




Innehaven >> Seglarportföljen
Ny på bloggen >> Starta här
Utvalda inlägg >> Bag-of-Trix

18 kommentarer :

  1. Skönt att det går åt rätt håll. Det är även en viktig påminnare från dig att livet inte alltid är lika rakt och enkelt som de excelkalkyler man gärna lägger upp som en livsplan.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Delar min egen resa så får man dra sina egna slutsater :)

      Radera
  2. Så känns det nog för mig. Att livet har brakat ihop och gått sönder. Två små barn, hund, skilsmässa, ingen sömn, egen verksamhet och aldrig få jobba, ständiga sjukdomar och en evig trötthet.

    Men vad ska men göra. Det är bara att bita ihop och fortsätta. Som en humla som inte kan flyga men flyger ändå.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tråkigt att höra. Svårast för mig var och är acceptansen. Men kanske först då man får verktygen för att hantera det på ett vettigt sätt.

      Hälsan går först - tror inte på att bita ihop i dessa lägen men har man inga alternativ så har man inte.

      Radera
    2. Tack för svar. Gick in på länken till till utmattning och läste. Mycket bra och satte en hel del tankar i huvudet.

      Radera
    3. Ett tips från mig till anonym: nej, bit inte hop och fortsätt. Exakt det misstaget gjorde jag och det blir dyrare i slutändan (och då menar jag inte bara ekonomiskt utan på alla plan). Jag förnekade alla tecken till sjukdom och vägrade se varningssignalerna, istället låtsades jag att allt var bra tills jag plötsligt kollapsade. Min hjärna fungerar inte som tidigare och bara det är väl illa nog. Framtiden är väldigt oviss.

      Så, var snäll mot dig själv och ta tag i situationen nu. Bättre en kort tids frånvaro och sämre ekonomi under en begränsad period än mångårig sjukdom med oviss prognos.

      Radera
    4. Kan bara hålla med här, tror det var runt 6 - 12 månader där jag gick och funderade på om jag var utbränd. Sen blev det tvärstopp. Så bättre att skjuta ut sig själv tidigare och ta tjuren vid hornen så att säga. Lätt värt att sjukskriva sig några veckor eller gå ner i tid för att slippa 2 - 3 år av h#lvete.

      Radera
  3. Hoppas du återhämtar dig snarast.

    Har inte läst alla inlägg, men har du funderat på att eventuellt arbeta i framtiden, men inom något som du verkligen brinner för? dvs även om det ger en lägre lön än vad du hade innan du "pensionerade" dig?


    Mvh/Investmentbolagsinvesteraren

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack och tack för frågan, nästa inlägg kommer handla om ekonomi så hoppas du får svar på din fråga då.

      Men som ett generellt svar på utesluter jag förstås inte att tjäna pengar framöver - precis som vilken annan pensionär som helst.

      Radera
  4. Tack för att du delar med dig och inspirerar oss läsare. Hoppas att du fortsätter att bli bättre och kommer ur det starkare än någonsin.

    SvaraRadera
    Svar
    1. Tack för det - säger som Mickan i Solsidan.

      "Varför ska man gå runt och må dåligt när man kan gå runt och må bra" :P

      Radera
  5. Hej,
    Jag uppskattar den här typen av blogginlägg enormt. Jag brakade själv in i den berömda väggen så det small om det våren 2014 efter att ha jobbat 150% och samtidigt varit överambitiös inom livets alla andra områden. Jag måste tyvärr säga att nu nästan 4 år senare har jag inte fått tillbaka samma energinivå som innan. Häromdagen fick jag lov att gå raka spåret hem och lägga mig 19.30 efter en heldag på jobbet följt av lite efteraktiviteter med kollegor. Energidepån var helt slut.

    Det blir inget bra när jobbet tar all energi och därför har jag också lagt om livet och tänker sluta jobba byta min tid mot pengar så snabbt det bara går.

    Jag håller med om att svenska vintrar kan vara tunga att ta sig igenom. Skönt att ni fick fylla på med lite D-vitaminer.

    Ha det gott!

    Mvh, Anneli

    SvaraRadera
    Svar
    1. Hej Anneli och tack för din kommentar.

      Acceptansen är det svår men nog en del av också lösningen. Själv lagt ner alla planer att mitt liv ska se lika dant ut som det gjorde tidigare. Bara det beslutet tycker jag höjde livskvalitén :)

      Bara att gratulera till beslutet av köpa och investera i din egen frihet!

      Radera
  6. Jag har för mig att du berättat att du har en del pengar sparade på lågräntekonton för att kunna ha pengar tillgängliga "igår" om det skulle behövas, för att inte behöva vara beroende av att bankerna kan realisera ditt kapital snabbt nog, eller något i den stilen.

    Det jag undrar över är (om jag bara inte drömt ihop det hela)hur du bestämmer hur mycket pengar du har i "cash", är det baserat på ex. antal månaders levnadskostnaderomkostnader eller är det en viss procent av ditt sparade kapital?

    /Johan

    SvaraRadera
    Svar
    1. Som jag skrev om i inlägget utgick mitt beslut från att jag behövde sluta jobba just nu - inte från en ekonomiskt analys. Däremot visste jag att jag de senaste 1 - 2 åren levt på mina utdelningar medans jag jobbat. Det räckte gott för mig.

      Beträffande buffert är är kontantbufferten just ungefär 7 månadsomkostnader. Men kommer förstås fortsätta tjäna pengar på olika sätt, t ex bloggen och enstaka arbetsinsatser under året. Men grunden är ju att jag täcker alla mina kostnader med utdelningarna.

      Radera
    2. Har ju utan vidare kunna leva på under 10.000 kronor / månad tidigare så med över 300.000 kr i utdelningar varje år så är pengarna inte något problem i detta sammanhang.

      Radera
  7. Bra att du skriver om det tycker jag. Och härligt att höra att energin börjar återvända och att du ser ljust på tillvaron. Själv tycker jag att jag bara står och trampar vatten och att det är väldigt svårt med utmattningssjukdomar. Jag känner mig lite piggare en eller två dagar men sedan slår det tillbaka och jag känner mig sjukare än någonsin. Det är inte ett dugg kul när det känns som att man plötsligt åldrats 30 år och orkar mycket mindre än de äldsta gamlingarna i släkten. Förhoppningsvis vänder det så småningom.

    Tills dess njuter jag av att det blir bättre för andra, det inger hopp :)

    SvaraRadera
    Svar
    1. Energin är väl tillbaka fläckvis - framförallt är det skönt att jag INTE behöver lägga den energi jag väl har på jobbet utan kan lägga den på uppbyggande aktiviteter som promenader och träning.

      Vet inte hur länge du varit i utmattningsloopen men känner igen det du beskriver. Vad jag hört av andra verkar det ganska vanligt att det tar 2 - 3 år att må bättre - även om man inte kan räkna med att det ska bli som vanligt igen.

      Att lägga den energi man har på långsiktigt bra aktiviteter är nog det enda man kan göra.

      Radera