Belåning av aktier (2/2)

Del 1 - del 2

Skrev nyligen ett inlägg om vilka risker jag ser med belåning av aktier. Kan ju tyckas märkligt att dissa belåning samtidigt som jag har en portföljbelåning på drygt 320.000 kr eller 8% av portföljen värde. 

Grundförutsättningen för att jag ändå kommit fram till att det varit ok är att jag har ett kassaflöde som går direkt till sparande/amortering som är i runda slängar 500.000 - 600.000 kr per år (lön + utdelningar). Hade jag inte haft den här stora pengasprutan att släcka lånebranden med skulle jag aldrig vågat låna på det sättet. Då hade det på sin höjd handlat om någon eller några få procent belåning under kortare perioder.

Planen är som sagt att amortera av i lugn och fin takt hela vägen ned till 0 kr. Dyker det upp bra köptillfällen under tiden kommer jag ändå handla för lånade pengar.

Om jag skulle koka ner argumenten mot att belåna sin portfölj till en enda punkt skulle det bli: 

- belåning förhindrar en att köpa riktigt billigt. 

Vilket i förlängningen är samma sak som att man faktiskt planerar att undvika att tjäna pengar. Torde vara relativt kontraproduktivt eftersom det är självaste kärnfrågan i varför man investerar från första början.

Denna förenkling förutsätter också att de tre andra riskerna hanteras på ett tillräckligt adekvat sätt.

<klipp>
1. Risk att räntekostnaden blir högre än avkastningen
2. Risk för överbelåning
3. Risk för lägre totalavkastning (nämnd ovan: förhindrar en att köpa riktigt billigt)
4. Risk att avvika från beslutad investeringsprocess
</klipp>

Vän av ordning kanske påpekar att denna risk också kan hanteras genom att köpa på botten eller när det är riktigt riktigt billigt. Problemet är ju bara att det inte går att veta om börsen ska ner ytterligare 5, 10 eller 20% från där botten råkar vara för stunden. 

Finns också goda skäl att inte överskatta ens egen "sugenhet" att handla aktier när alla andra pratar om att världen håller på att gå under...


Läs också: Längsta och bästa swingtraden