Maximal ineffektivitet

Detta inlägg publicerades första gången 14 februari 2016

Ibland kan jag inte låta bli att tänka på följande paradox.

Hur mycket energi vi lägger på att skaffa oss resurser och pengar  

jämfört med 

Hur lite energi vi lägger på att konsumera effektivt

Jag ser det hela i två delar:

• Första delen - vår del i samhället när vi arbetar - för att kunna konsumera 

• Andra delen - vår del i samhället när vi konsumerar

Första delen - vår del i samhället när vi arbetar

De allra flesta av oss ägnar en mycket stor del av våra liv åt att kunna tjäna pengar. Vi går i skolan under kanske 12 - 17 år och sedan väntar ett 40 år långt arbetsliv. Väl i arbetslivet är det inte ovanligt att hälsa, vänner och familj ibland måste prioriteras bort för att jobbet kräver det. 

På jobbet får vi lära oss att det är mycket viktigt att vara så effektiva som möjligt. Anställda, grupper och enheter ses alltid i ljuset av hur de kan bli effektivare för att minimera slöseriet med tid och resurser. Kort sagt upplever de flesta av oss arbetare ett mer eller mindre konstant tryck att saker och ting ska optimeras och bli effektivare.

Andra delen - vår del i samhället när vi konsumerar

Denna del saknar många gånger helt kravet på att konsumtionen ska vara effektiv. Snarare vill jag påstå att det råder ett omvänt förhållande där det för många verkar vara bättre ju dyrare det är då det upplevs som "lyxigt".  

Om vi tar ett så enkelt exempel som en t-shirt som låt oss säga kostar 5-10 kr att producera. Ett design- eller märkesföretag kanske kan sälja t-shirten för 500 - 1.000 kr och vi får därför anta att personen som inhandlar t-shirten tycker sig upplev en hel del lyx.  

Att privat köpa varor och tjänster med samma effektivitetstänk som i arbetslivet verkar vara främmande för stora delar av samhället.

Analys

De flesta av oss sliter hårt för att arbeta upp resurser och pengar för att kunna konsumera. Men när vi väl konsumerar slarvar de flesta av oss bort de enorma möjligheterna vi har. Detta gör vi bland annat eftersom vi gillar känslan av lyx - som för många faktiskt är samma sak som att köpa billiga saker dyrt. 

Om vi själva får bestämma verkar det inte bättre än att vi faktiskt gillar maximal ineffektivitet! Lägger vi på lite belåning på ovanstående resonemang kommer vi kusligt nära Clive Hamilton bevingade ord.  

"Vi köper saker vi inte behöver, för pengar vi inte har, för att imponera på människor vi inte gillar"

Slutsats 

Detta märkliga och obalanserade förhållande mellan de två delarna (skaffa resurser vs att spendera dem) går förstås att ändra på så att saker och tings tillstånd istället arbetar till din fördel.  

Du fortsätter helt enkelt att använd dig av samhällets enormt fina möjligheter till att skaffa dig resurser (första delen) men väljer sedan medvetet att avstå en del av den blinda spenderingsbonanza som majoriteten i samhället ägnar sig åt (andra delen) och börjar istället fundera på vilket värde du får när du handlar. 

Resultat av att medvetet börja spendera pengarna mer effektivt manifesterar sig omedelbart (!) genom att du får mer pengar över varje månad.  

När du väl har tagit några ordentliga kliv in i i den underbara feedbackloop om växande sparkonto - > ökad kontroll över ditt liv, kan du luta dig tillbaka och betrakta det vanvettiga och ineffektiva spenderandet som förekommer precis överallt.

I slutet av denna process kommer den huvudsakliga skillnaden mellan dig och andra vara att du lever ett precis lika roligt och meningsfullt liv men till bara kanske en tredjedel av kostnaden.

Allt eftersom du vandrar vidare på denna väg kommer insikten om att du kommer kunna välja att jobba bara för att det är kul leda till att din sparkvot fullkomligen exploderar.

Läs också: Offer eller affärsman?

Pixbay.com