Den inledande kraschen var relativt dramatisk och om jag skulle sammanfatta tiden från juli till och med nu skulle det se ut såhär:
- Först extrem trötthet och jag sov mer eller mindre fyra dygn i sträck.
- Tog mig till läkaren eftersom jag var övertygad att jag hade någon form av infektion men alla proverna såg bra ut.
- Låg hemma 2 veckor och kände mig rejält nedstämd och hade ingen ork till någonting. Under denna period pausade jag allt och sov och vilade om vart annat.
- Sedan följde ytterligare två veckors semester där jag faktiskt tog mig ut till landstället samt hälsade på flickvännens föräldrar. Där var det också konstant sovande och vilande med små mellanstick av promenader och bad.
- Hade ytterligare några dagar innan jag började jobbet där jag kände mig mycket osäker på hur det skulle gå att börja jobba igen.
Efter att ha berättat för folk jag träffar vad jag går igenom så är det förvånansvärt många som har egna eller närståendes erfarenheter av liknande saker. För den som är intresserad kan jag rekommendera att lyssna på denna podd som handlar om just utmattningsdepression.
Status just nu är att jag nätt och jämt fixar mina 50% på jobbet och sen är det vila och vara hemma som gäller. Försöker få till något löppass i veckan men annars har jag ställt in i princip allt annat i mitt liv just nu. Känns som jag klarar av typ 5-10% av de intryck och stress som jag normalt fixar. Som ett talande exempel så kan jag bli helt utmattad och uppstressad av alla intryck bara av att åka tunnelbana och buss till jobbet.
Så vad har jag lärt mig? Skulle dragit i bromsen redan i höstas när jag började känna mig riktigt trött och att jag aldrig var utvilad.
Inser att det kommer kommer ta tid att ta sig tillbaka till något som ens liknar mitt tidigare liv - men det får ta den tid det tar.
Hej Utdelningsseglaren!
SvaraRaderaFyfan det låter inget vidare! Starkt att du orkar skriva om det du går igenom, tror det betyder mycket för många! Ta det nu riktigt lugnt och lyssna på kroppens signaler så hoppas jag att du sakta men säkert kommer tillbaka till ditt gamla jag.
Krya på dig!
Nej, det är inget att rekommendera om man säger så. Precis som du pratar om i podden så är handlar det inte om att komma tillbaka till det som var innan utbrändheten utan snarare en lite mer klok version av en själv.
RaderaTack ska du ha. Om det bara hjälper någon endaste läsare att sakta ned och ducka för en utbrändhet så är det belöning nog.
Starkt att berätta öppet om det! Vila på och ta en dag i taget.
SvaraRaderaKänner du att sparandet och din starka ekonomi ökat eller minskat stressen?
Tack - en dag i taget är precis vad det handlar om och vila när man är trött.
RaderaFram tills nu har jag varit rätt nedstämd så då har ekonomin inte varit något jag tänkt på över huvud taget. Men visst är det i praktiken en sak mindre att behöva tänka på under den ganska besvärliga perioden. Exempelvis så har jag flexat mitt kort friskt på hämtmat under 2 månaders tid då jag inte haft något ork att laga mat. Hade förstås varit svårt med sämre ekonomi men väl en lyx som jag gärna tar till i detta läge.
Starkt att du delar med dig! Ta hand om dig och krya på dig!0
SvaraRaderaHej Stefan och tack för din uppmuntran. Hoppas du kommit igång på ett bra sätt på nya jobbet.
RaderaWow!
SvaraRaderaHar verkligen funderat var du har tagit vägen senaste tiden. Starkt av dig att snacka om det här. Jag tror att det du pratar om är mycket vanligare än vad folk tror.
Jag har inte varit med om det själv än tack och lov men jag tror många i min närhet har varit eller är med om det.
Jag tror det du råkat ut för handlar om att......sätta för hög press på sig själv.... verkligen. Låt ingen annan styra eller kontrollera vem du är, det kan bara du göra. Frågar du mig är du grym.
Sluta nu tänka på vad alla människor tycker om dig och bara agera efter vem du är så kommer pressen att rinna av (tror jag) och du kommer att rocka fett.
Kör hårt!
Hej Drömmaren
RaderaSjälva orsaken till utmattningsdepression kommer från långvarig stress, vilket hjärnan inte är byggd för att klara av. Orsaken till stressen kan nog vara precis vad som helst och skiftar nog stort mellan personer som drabbas. Olika orsaker men med samma lösning = vila.
Den här kommentaren har tagits bort av skribenten.
SvaraRaderaInstämmer med föregående talare, riktigt starkt att du öppet berättar om det här.
SvaraRaderaKrya på dig!
Tack. Borde vara en självklarhet att prata om hur man mår, vilket nog också är en bra grund för att må bra.
RaderaBra att du håller löpningen vid liv, tycker jag. Har hört om flera som har kommit tillbaka bl a med hjälp av (kravlös) löpning. Var beredd på att det kommer att ta tid, mer än du tror. Det har jag sett på nära håll. Men förr eller senare vänder det.
SvaraRaderaHej Anonym
RaderaDin kommentar blev flaggad som spam om någon anledning.
Ja, har läst och hört flera reportage om träningens välgörande effekter inom detta område. Just nu är det promenader som gäller, 1-2 timmar om dagen. Men hoppas kunna köra lite mer löpning framöver.
Låter absolut som utmattningsdepression! Jag inte bara gick in i väggen 2012 utan bröta rätt igenom. Starkt av dig att dela med dig men framför allt att du acceptera situationen. Något jag inte gjorde och fått betala riktigt dyrt för, och gör fortfarande.
SvaraRaderaVar rädd om dig och precis som du gör, lyft av alla måsten och skala av.
Det finns ingen som tackar en när ens ork är slut...
För mig försvann allt vad äkta glädje hette under många år och där har mindfulness övningar hjälpt mig att hitta tillbaks till att faktiskt kunna känna nått. Skulle därför vilja tipsa om de, även om det känns jävligt löjligt, jag vet. Du hittar de på youtube.
Kul att höra från dig, hoppas du kommer känna dig bättre om ett tag!
/MJ
Tack för din kommentar. Tråkigt att höra att du var så illa där an och att du fortfarande känner av sviterna av detta.
RaderaJa precis, det är inte någon som tackar en för att jag gjorde detta utan ansvaret är ens eget.
Är också inne på mindfulness. Kör en del avslappningsövningar och ibland meditation. Lugna skogspromenader är det som funkade bäst i början. Nu när jag har lite mer energi funkar även lättare joggning vilket även gör att jag blir trött rent fysiskt så att sömnen funkar bättre.
Sviter känner jag fortfarande därför att jag vägrade acceptera att jag var "en av dom" och gick tillbaks för tidigt. Så även när det känns bra så låt det kännas bra ännu lite till, låt dig hållas och bli riktigt hungrig på livet innan du tar på dig måsten igen!
RaderaHärligt att du har hittat en balans med träningen så att du får sova, sömnen är viktig komponent för att kunna komma tillbaks :) Heja dig!
/MJ
Hej, har inte läst bloggen tidigare så jag vet inte riktigt hur det varit innan. Men som tidigare personer sagt, starkt att du berättar och det kommer hjälpa att vara öppen om det. Tänk på dig själv i första hand.
SvaraRaderaJag gick igenom samma sak för några år sen, gick in i väggen totalt och fick ångest och blev deprimerad. Tyvärr fick jag inte den sjukskrivning jag behövde förutom ett par veckor. När jag sedan skulle tillbaka till jobbet fick jag panik och sa upp mig. Allt berodde ju på flera års stress och hårt arbete. Det hade gått så långt att det påverkade mig fysiskt och ibland fick jag svårt att få luft. Det tog ca 2 år att komma tillbaka igen.
Men! När jag väl kom tillbaka så mådde jag bättre än jag gjort på väldigt, väldigt länge. Som sagt tänk på dig själv så kommer du gå som vinnare i slutändan och du kommer vara tacksam över att det hände. Se det som ett tecken på att lyssna på dig själv, se det som en chans du fått till förändring. Du kommer vara glad när allt löst sig!
Mvh / Frihetsmaskinen
Alltså en till som råkat ut för detta! Ja vården verkar inte helt på det klara med hur de ska hjälpa. Att gå till läkaren var inte mycket till hjälp förutom att få sjukskrivning samt bekräftelse på att lätt träning var bra samt att försöka komma tillbaka till jobbet så snart det bara går.
RaderaKan nog se hur det skulle kunna ta två år även för mig att komma tillbaka. Räcker med att det inte funkar på jobbet och så är man bara hemma och får svårt att bygga upp livet igen samt knepigt med att söka nytt jobb.
Svårt att fundera så mycket på framtiden just nu men jag hoppas att jag blir en klokare och bättre människa efter detta.
Tack för att du delar med dig! Jag hoppas verkligen att repar dig och kommer åter, även jag blev lite orolig var du tagit vägen! Vi tänker på dig!
SvaraRaderaTack ska ni ha! En dag i taget så får vi så vart vi hamnar. Tror mig se en långsam men stadig förbättringskurva. Dock är det knepigaste att fortsätta vila och ta det lugnt även när det känns bättre. Annars trillar jag dit igen verkar det som.
RaderaMånga varma stöttande hälsningar till dig. Det låter verkligen tufft just nu men när du mår lite bättre kanske detta kan bli början på något nytt? Fortsätt att lyssna på dig själv, hämta stöd från dina nära och oss som följer dig. Bästa hälsningar Joel
SvaraRaderaHej Joel och tack för din stöttande kommentar.
RaderaEn av mina mest sagda meningar de senaste månaderna är - "jag behöver gå och vila." Så det finns hopp om att jag lyssnar på mig själv :)
Kan bara ansluta mig till de andra kommentarerna, krya på dig och det får ta den tiden som behövs!
SvaraRaderaTack tack!
RaderaMisstänkte att något måste ha hänt dig eftersom inget skrevs på bloggen. Starkt att du ens orkar dela med dig! Krya på dig!
SvaraRaderaTack. Dröjde typ 8 veckor innan jag fick lusten tillbaka att pilla lite med bloggen. Jag tolkar det som ett friskhetstecken. Dock lätt för att hålla på för mycket så blir nog inte lika frekvent bloggande framöver.
RaderaSe till att dom testar dig för Borelia om dom inte gjort det!
SvaraRaderaTack för tips, ska stämma av med läkaren om vilka prover jag tagit och om detta är täckt.
RaderaKrya på dig Utdelningsseglaren och öka inte på mängden "måsten" för snabbt. Det tar som regel ganska lång tid att hamna i en utmattningsdepression, dvs innan det smäller och ungefär lika lång tid att komma ur den igen förutsatt att man får rätt hjälp.
SvaraRaderaTack ska du ha. Har hört den tumregeln förut och det verkar rimligt. Var ju i höstas så det började smyga på så om vi ska gå på det kan det kanske ta runt 8 månader i så fall. Den akuta fasen där jag inte gjorde något annat än att sova och vila varade typ 1-2 månader.
RaderaKrya på dig! Starkt av dig att berätta. Ta hand om dig.
SvaraRadera/Maria
Tack för stöttning Maria.
Radera"The truth will set you free" som det brukar heta :)
Känner igen mig att ligga på gränsen till vad man orkar att prestera och tror det är lättare än man tror att gå in i väggen. Man ska nog tänka efter ibland när man ser varningstecken på utbrändhet. Lycka till och krya på dig. Mvh Slimis
SvaraRaderaTack Slimis
RaderaKortare perioder verkar av stress och stor ansträngning klara både kropp och hjärna av. Problemet verkar vara när det blir längre perioder utan ordentlig återhämtning mellan varven.
Krya på dig! Har själv hållit på att åka dit tidigare när jag dessutom bodde i en tuff miljö och kan som tröstande ord säga att det blir bättre med tiden. Vet hur tungt det är men regelbundna mat- och sömnvanor samt ordentlig motion och fysisk aktivitet hjälper. En positiv bieffekt av den mentala utmattningen var att jag fysiskt faktiskt kom i bättre form än jag varit sedan tonåren och det stärkte förstås självkänslan när det var tungt med arbetet, vilket bidrog till snabbare återhämtning och att koppla bort det negativa. Att t.ex. laga mat eller baka tyckte jag också var avkopplande.
SvaraRaderaKänner igen mig i det du skriver om att man blir trött av andra intryck också och det tyckte jag kanske var det största problemet - att man förväntas vara jättesocial mot ytligt bekanta även när man arbetat 10-12 timmar flera dagar i sträck - så ett gott råd är att fokusera på det som är viktigast för dig - dina nära och kära och så småningom ditt jobb. Försök inte ta på dig aktiviteter på fritiden som du känner att du inte vill göra eller orkar med. Bry dig inte om vad andra tycker och tänker och förklara för dem om nödvändigt. De som är värda att umgås med kommer förstå och resten är inte värt att lägga tid och energi på.
Gick aldrig så långt för egen del att jag blev sjukskriven eftersom upptäckte symptomen innan det hann gå för långt. Pratade med min dåvarande chef om det och vi la om mitt arbete så att jag ändå kunde arbeta heltid men samtidigt kom undan extrem övertid och fick en hygglig balans som på sikt ledde till återhämtning. Är fortfarande på min vakt när jag har arbetsintensiva veckor och restriktiv med sociala aktiviteter som jag inte känner att jag orkar med när det blir mycket på jobbet.
Hej!
RaderaMånga kloka ord från dig här. Känner igen mycket av det du skriver förutom att jag ännu inte riktigt hittat känslan för att laga mat, men det kommer säkert tillbaka. Det där med fysisk form beskriver de så bra i podden. Personerna på läkarmottagningen ser så ut att må så bra, vältränade och snygga som en konsekvens av att de tagit tag i träningen men på insidan mår de inte bra.
Snyggt av dig att ta upp det med chefen och parera det hela innan det eskalerade utom kontroll. Själv hade jag ju sökt nytt jobb och ville inte belasta chefen med detta, vilket jag självfallet skulle gjort nu när jag ser tillbaka.
Låter som att du lärt dig vad du klarar av.
Tråkigt, men ta en dag i taget så blir det bättre!
SvaraRaderaJag håller inte med de andra som skriver att det är starkt att berätta om det. Det är något som händer massor av människor (vilket man kan se bara genom att läsa kommentarerna här) och det är bara tråkigt att vi är så dåliga på att förstå och behandla det.
Så krya på dig och skriv här när du känner för det!
Hej Daniel!
RaderaHåller med om att det borde vara en självklarhet att prata om detta. Dock lättare att förstå nu. Tog ju inte upp det med chefen på förra jobbet vilket vore det mest ansvarsfulla att ha gjort. Det var lite grann en ovilja från min sida att inse hur det egentligen förhöll sig och att jag inte ville bli stämplad som en person som hade problem. Dessutom hade jag ju redan en lösning på delar av problemet genom att ha hittat ett annat jobb.
Kul att du är tillbaka!
SvaraRaderaTack, blir nog inte lika mycket skrivande här på bloggen som förut. Ska försöka hitta en balans som fungerar bättre.
RaderaUsch och fy, hoppas att du blir helt frisk snabbt! Kul att höra från dig!
SvaraRaderaTjena K och tack för friskhetspepp :)
RaderaKrya på dig! Har saknat dina inlägg här på bloggen men förstår nu att du har viktigare saker att tänka på.
SvaraRaderaEfter 2 månaders vilande blev jag sugen på lite bloggande igen, vi får se hur det blir framöver.
RaderaTråkigt att höra, krya på dig!
SvaraRaderaDetta är faktiskt en anledning till att jag själv sparar/investerar. Genom att ha en håll-käften-buffert kan man slappna av på ett annat sätt på jobbet och behöver inte ta en massa skit/stress för att man måste.
Tackar.
RaderaLite så för mig med. Det visade sig dock att jag behövde en annan balans på vägen dit bara.
Krya på dig! Som andra var inne på, starkt att berätta. Hoppas du mår bättre snart.
SvaraRaderaTack. Kommer säkert ta tid men känner att det går åt rätt håll :)
RaderaVad tråkigt. Krya på dig!
SvaraRaderaHej min cyklande Onkel :)
RaderaTack för din hälsing. Dagsformen varierar kraftigt. Gemensamt för alla dagar är dock att det blir mycket vila.
Jag har hört en liknelse från ekonomivärlden när det gäller att bygga upp sig själv igen, bara 1% bättre många gånger gör en stor skillnad. Så man behöver inte göra stora steg framåt. Små steg funkar också.
SvaraRaderaHej Daniel
RaderaJa, det handlar nog om att komma tillbaka som en lite smartare och bättre version av sig själv. Vill inte göra samma misstag igen.
Riktigt tråkigt att höra. Har flera i min närhet som råkat ut för samma sak.
SvaraRaderaTycker att du verkar vara på rätt spår så jag vet att du kommer greja detta.
Vill också tipsa om avslappningsövningar och yoga, det hjälper mig ofta när ekorrhjulet snurrar fort.
Hoppas att du mår bättre snart.
/PolarenPer
Tjenare Per
RaderaTack för tips. Att köra en del mycket enkla avslappningsövningar har blivit mycket viktigt. Yoga o meditation har jag inte riktigt orkat med ännu men det kan säkert komma längre fram.
Har själv varit där du är och det som var/är en viktig lärdom för mig är att jag tränat & tränar på att kunna säga "nej". En del reagerar varför jag/man plötsligt säger nej men det är det värt då hälsan ligger i andra vågskålen. Och då är ju valet enkelt... Sedan har fysisk träning i alla former - för mig - varit ett annat sätt som funkat bra. Var rädd om dig och de dina! Hälsar Lars
SvaraRaderaHej Lars
RaderaTråkigt att höra att du behövt göra samma resa. Viktigaste är att man lär sig något av dem man gör.
Jo, det är lite svårt för andra att förstå att man kan bli helt slut av så enkla saker som att åka kommunalt till jobbet. Ät lunch på en stojig restaurang osv.
Håller med om att träningen är viktig, blir mycket frustrerande om man är trött i huvudet men inte trött fysiskt så att man inte kan sova.
Respekt för att du berättar om din omställning, samt glädjande att du har nått sådan insikt att du kan reflektera över det och få ner det i skrift. När allt kommer omkring så är aktier och värdepapper ett intresse men hälsan är den viktigaste investeringen! Ta den tid kroppen och knoppen behöver. Vänligen, Gustav
SvaraRaderaTjena Gustav
RaderaDär har du så rätt. Känns ändå rätt skönt att kunna dra i en ordentlig "krycka" nu och köpa hämtmat och annat som underlättar livet i denna sits.
Usch vad trist. Känner igen mig i allt. Varit sjukskriven för just samma sak sedan i somras, nu har jag börjat jobba halvtid men känner att det egentligen är för mycket. Lite märkligt är det allt, jag mådde aldrig så bra som i våras och jobbade i ett rasande tempo. Men så plötsligt innan semestern tog det bara stopp, all ork bara försvann och enkla saker som att åka och handla blev som att springa ett maratonlopp. Ska erkänna att jag tidigare raljerat lite för mig själv över alla dessa som går in i väggen, men nu vet jag bättre.
SvaraRaderaNu säger jag nej till en hel del jobbuppgifter, jag ställer inte upp på min fritid och jag har gett mig tusan på att minst en timme om dagen ska ägnas åt fysisk aktivitet utomhus i dagsljus, om det så bara är att kratta löv i trädgården.
Samtidigt vill jag sjösätta den dröm jag haft i många år och som säkert delas av många andra, och det är att bygga upp den där pengamaskinen som helst sköter sig helt självt utan någon som helst inblandning från min sida.
Ett liv i ekonomisk frihet i kombination med mycket fysisk aktivitet tror jag är ett vettigt mål att sträva efter.
Tråkigt att du också är drabbad. Ja det är svårt att greppa vad det handlar om innan man fått uppleva det själv.
RaderaMan tvingas ju till att bli bra på att prioritera eftersom orken inte finns. Och jag kör precis dom du prio på fysisk aktivitet. Försöker gå fram och tillbaka till jobbet så ofta som möjligt. Då får jag två timmars promenad vilket är en bra bas.
Jobbigt att höra men hoppas på att du mår bättre framöver. Skönt att ha en pengamaskin som rullar samtidigt. Det är i sådana här lägen man kanske bör använda den för att fundera lite på sin egen framtid. Ta lite längre ledigt och återhämta sig.
SvaraRaderaJavisst, pengamaskinen har jobbat på enligt den kurs jag satt tidigare. Känns bra att det är själva investeringarna är helt skilda från min hälsa, vilket lönearbetet förstås inte är.
RaderaVäldigt tråkigt att höra, krya på dig.
SvaraRaderaMed vänlig hälsning
J
Tack tack
RaderaUsch va trist att höra. Har saknat dina inlägg och undrat vart du tagit vägen. Extra jobbigt att det kommer mitt i jobbyte och såklart är det inget man vill säga till chefen direkt. Hoppas på snabb återhämtning!
SvaraRaderaHej Maxa allt
RaderaHörde att genomsnittstiden att vara sjukskriven för detta är ca 2 år. Så även om det är individuellt hur man drabbas/fungerar så räknar jag med att det kommer att ta tid.
Jättetråkigt att höra! Instämmer med tidigare kommentarer, starkt av dig att dela. Fortsätt kämpa, ta hand om dig och jag håller tummarna för att du ska krya på dig!
SvaraRaderaBästa hälsningar
-S
Hej Samuraimannen och tack för din kommentar.
RaderaLite grann av myrsteg varje dag så känner mig ofta frustrerade att det går så långsamt att blir bättre. Men men...
Oj då, jag kollapsade på jobbet för femton år sedan. Föll ihop under ett möte och fick sedan göra om en hel del i tillvaron. Två medskick från den sjukskrivningen. Det första är att återhämtningen tar tid. Räkna med symptom dubbla tiden som du arbetat upp problemet. Jag hade sviter i fem år. Det andra är att i det långa loppet betyder det mindre än man tror/känner. Jag har nog jobb, familj, inkomst eller vad du vill som liknar vad jag haft även om det inte hänt.
SvaraRaderaKrya på dig!
Hej Gottodix och tack för att du delade dina erfarenheter. Låter läbbigt med kollaps och sviten under 5 år. Har nu förstått att det kommer ta tid är för mig. Ibland är det lite svårt att föreställa sig att hur/att det kommer bli bra igen - men det är bara att slappna av och känna tillit så löser det sig säkert.
RaderaHej där Utdelningsseglaren!
SvaraRaderaJag har flera kollegor som drabbats av liknande utmattningsdepression.
Båda var borta från jobb i uppemot 1 år. Vägen tillbaka togs sedan med "väldigt" försiktiga steg. En av dem gick upp i tid för snabbt (pressad av systemet, läkare, psykolog, försäkringskassan) och åkte på ytterligare en depressions omgång. Verkligen viktigt att lyssna på din kropp och att dina kollegor stöttar dig i din eventuella oro om du känner att du ej är redo för 75% osv. Eftersom det är svårt att orka stå på sig och ta kamp för sin hälsa när man är deprimerad och nere.
Fokus på det som är bra i ditt liv, det som ger dig energi - ett steg i taget, det räcker!
All lycka till dig.
Med vänliga krya på dig hälsningar,
Atlas Investo
Hej!
RaderaDu fånga flera aktuella utmaningar i din kommentar. Man är verkligen själv ansvarig för sin egen hälsa. Inte direkt att någon hör av sig och tackar en för att gick in i väggen.
Dagens energiintag har varit laga mat, promenad, lätta backintervall och fika. Nu blogg :)
Hej hej, undrar bara hur det känns nu? Är du förbi "väggen"?
SvaraRadera